– Den här restaureringsplanen som presenterats i dag är ihålig som en schweizerost. Lagkraven nås inte, många obligatoriska delar saknas, det är för många undantag som utnyttjas och finansieringen är otillräcklig och inte ens över dagens nivå. Den här planen är för svag, den ska ju styra Sveriges naturvårdspolitik i decennier framöver. Sverige borde vilja mer, säger Emelie Nilsson, expert på naturvårdspolicy på Världsnaturfonden WWF.

Om den föreslagna planen fastställs klarar Sverige varken av att bevara viktiga ekosystem eller att återställa naturen där behoven finns. För att vända den kraftigt negativa utvecklingen för biologisk mångfald i Europa beslutade EU om en naturrestaureringslag som trädde i kraft under sommaren 2024.

Medlemsländerna har haft två år på sig att ta fram varsin nationell plan som ska visa på hur de tidsatta kraven i restaureringslagen ska förverkligas. Restaureringsplanen som Sverige nu lämnar över är otillräcklig för att leva upp till lagkraven. Den är vagt formulerad med låga mål och betydligt färre åtgärdsförslag än de 201 åtgärder som Naturvårdsverket och andra myndigheter föreslog i våras i ett välbearbetat utkast. Den beskriver vad som redan görs, snarare än vad som krävs för att nå målen.

Ett exempel är att förslaget strider tydligt mot förordningens lagkrav om icke- försämring av livsmiljötyper. Detta är uppenbart när regeringen föreslår mindre än en tredjedel av den finansiering som myndigheter anser behövs för att bevara skogliga livsmiljötypers tillstånd. Regeringens restaureringsplan bekräftar verkligen att man inte prioriterar att stoppa avverkning av naturskog.

– Regeringen har mycket låg ambition, inte över dagens politik, trots nya kraven i restaureringsförordningen. Den är betydligt lägre än vad vetenskapen och myndigheterna anser behövs. Och regeringen föreslår en naturvårdsfinansiering för skogen som är mindre än en tredjedel av det som myndigheterna föreslår. Planen behöver stärkas och bli mer konkret, säger Emelie Nilsson, sakkunnig inom naturvårdspolicy på WWF.

För att restaurering ska skalas upp i linje med restaureringsplanens syfte så måste det finnas tillräcklig finansiering. EU-kommissionen har meddelat att de finansieringsbehov som medlemsländerna är skyldiga att redovisa i sina planer kommer att fungera som vägledning för hur stora medel som avsätts till naturrestaurering i EUs långtidsbudget. Sveriges redovisade finansieringsbehov är otillräckliga.

– När Sverige i nuläget angett att inga extra pengar behövs skickar vi en signal om att EU-pengar till naturen inte är viktigt. Det får konsekvenser för naturen i hela Europa, säger Emelie Nilsson.

Att planen är svag är däremot inte förvånande, eftersom Sverige var ett av de länder som konsekvent motsatte sig att EU skulle anta en restaureringslag. Regeringen gick också tidigt ut med att planen skulle hållas på en miniminivå och att alla möjligheter till undantag skulle utnyttjas.

Det finns dock fortfarande utrymme för förändring då den slutliga restaureringsplanen inte är avgjord ännu. Nu ska EU-kommissionen granska planen och ge synpunkter, sedan har Sverige möjlighet att ändra den till 1 september 2027. Om en vecka är det val i Sverige och det är nästa regering som avgör hur den slutliga planen, och framtiden för Sveriges natur, kommer att se ut.

– Denna undermåliga restaureringsplan är ett mönster i en miljöpolitik som är dålig för Sverige. Nästa regering, oavsett vilka partier som ingår, behöver lyssna på vetenskapen samt de många väljare och markägare som efterfrågar mer restaurering – och presentera en restaureringsplan som håller måttet, säger Emelie Nilsson.

FAKTA: Restaureringslagen

EU restaureringslag antogs i juni 2024 och ska bidra till att hejda och vända förlusten av biologisk mångfald, stärka ekosystem samt bidra till klimatanpassning och minskad klimatpåverkan.

Lagen innebär att restaureringsåtgärder senast 2030 ska omfatta minst 20 procent av EUs land- och havsområden. Till 2050 ska åtgärder ha genomförts för alla ekosystem som behöver restaureras. Lagen omfattar bland annat skogar, våtmarker, gräsmarker, sötvatten, marina miljöer och urbana ekosystem.

Varje medlemsland ska ta fram en nationell restaureringsplan som beskriver vilka åtgärder som behövs och hur de ska genomföras och finansieras, innan 1 september. Planerna rapporteras in genom en inrapporteringsmall med obligatoriska och frivilliga delar att fylla i. Hur stor effekt lagen får beror i hög grad på ambitionsnivån i de nationella planerna och på att det finns tillräckliga resurser för genomförandet.

WWF har tillsammans med alla WWF kontor i medlemsländerna arbetat intensivt för att få igenom en ambitiös restaureringslag, och kommer tillsammans med andra miljöorganisationer att granska de inskickade planerna inom EU. Läs mer om restaureringslagen här.

Läs mer om Sveriges utkast till Nationell restaureringsplan – Regeringen.se

FAKTA: Så tycker Sveriges befolkning och markägare

Behovet av åtgärder är stort. Idag har Sverige 5217 rödlistade arter och enligt WWFs klimatbarometer 2026 vill Sveriges befolkning mer. 3 av 5 anser att regeringen bör satsa mer resurser på att skydda djur och natur i Sverige. Dessutom tycker 7 av 10 svenskar att en stark naturvårdslagstiftning i EU är viktig.

Privata markägare är nyckelaktörer när det gäller att bevara och restaurera natur i Sverige. Enligt en nyligen utförd opinionsundersökning av WWF mot privata skogsägare tycker nästan häften att det är viktigt att återställa skadad natur. Dessutom tycker 80 procent av de tillfrågade skogsägarna att det är viktigt eller ganska viktigt med restaurering av ängs- och betesmarker.

The post WWF om restaureringsplanen: “En schweizerost” appeared first on Världsnaturfonden WWF.

Världsnaturfonden WWF

Message History

Delivery option(s)