Morgonljuset silas genom dammet när hundratals kor rör sig över den uttorkade marken i Mpumelelo, nära Victoriafallen i västra Zimbabwe. Byn ligger i större området som kallas KAZA. Luften är kylig. Med en röd mössa på huvudet går naturväktaren Sisbonisiswe Sibanda bland djuren och ser till att allt står rätt till.

– Förr blev korna dödade av lejon. Det hände två, tre gånger i månaden att lejonen kom hit. Varje gång kunde de döda upp till fem kor, berättar hon.

Trots att närmare 300 kor och ett tiotal människor har samlats är det nästan tyst. Bara bjällrorna runt kornas halsar hörs. Några personer lyfter ena sidan av det stora plaststängslet och arbetar snabbt medan korna står intill. Snart är djuren instängda.

Stängslet är nästan två meter högt och gjort av kraftig plast. Korna kan inte se ut, och lejonen kan inte se in. Traditionella nattfållor av trä har däremot stora glipor mellan stockarna. När lejonen ser boskapen ökar risken för angrepp. Sedan de flyttbara hägnen infördes i Mpumelelo har lejonangreppen upphört helt.

Sisbonisiswe Sibanda är en del i gruppen som arbetar för att motverka rovdjursangrepp från lejon. Foto: Troy Enekvist / WWF

62-åriga Norence Naube betraktar arbetet på avstånd. Hon har bott här hela sitt liv.

– Förr hade vi inga problem med rovdjuren, säger hon och tillägger att lejonangreppen blev vanligare för omkring tio år sedan.

Klimatförändringarna, med allt vanligare och svårare torrperioder, har tillsammans med en växande befolkning och minskande livsmiljöer för vilda djur förvärrat konflikterna.

– Som byar har vi inte särskilt stor kontroll över lejonen. Man ska inte döda dem. Vi kan leva tillsammans med dem, men de ska inte komma in på den gemensamma marken, säger Norence Naube.

Gemensamma hjordar och tidiga varningar

Tidigare vallade varje familj sin boskap för sig. Det gjorde korna till enkla byten. Nu samlas de i stora hjordar med herdar runt omkring, vilket gör dem lättare att skydda. På natten hålls alla kor i det gemensamma hägnet.

Lokala naturvårdsvakter patrullerar dagligen området för att hålla utkik efter lejon.

– Vi har en WhatsApp-grupp där jag kan vägleda herdarna till säkra betesområden. När jag upptäcker lejon kontaktar jag mina kollegor, så att vi kan driva tillbaka dem in i skogen, berättar Thabani Mayo, en av de lokala naturväktarna.

Korna stängs in både på kvällarna, för att hindra djurattacker under nätterna, och efter förmiddagsbetet för att skilja kona från kalvarna. Foto: Troy Enekvist / WWF

För att skrämma bort lejonen använder de vuvuzelor, de högljudda plaströren som blev världsberömda under fotbolls-VM i Sydafrika 2010.

– Människor behöver förstå djurens beteende för att kunna leva sida vid sida med dem. Det viktigaste är att förstå hur de rör sig och vad som kännetecknar dem. Om man håller boskapen utanför lejonens revir kan människor och lejon leva tillsammans, säger Mayo.

Naturvård på människors villkor

Solen stiger och värmen tilltar. Regnet har uteblivit länge, och torkan är en av de värsta på årtionden där miljoner människor drabbats. Den får stora konsekvenser för både människor och vilda djur. Naturvårdsarbetet behöver ta hänsyn till båda.

– KAZA är ett landskap som rymmer samhällen, vilda djur och skogar. Flera olika faktorer driver på hoten mot naturen. Vi arbetar i ett landskap med många intressenter, men också med en rik biologisk mångfald, säger Tinaapi Hilary Madiri, tillförordnad naturvårdschef och programansvarig för vilda djur vid WWF Zimbabwe.

WWFs arbete i KAZA ska förena skyddet av naturen med stöd till lokalsamhällena.

– Naturvård är komplext. Det handlar inte bara om vetenskapliga data och siffror. Människorna som lever här har egna förväntningar på processen, samtidigt som de får hantera de negativa konsekvenserna av att bo i ett naturvårdsområde. Vi tycker att det är viktigt att utgå från berättelser som tar sin utgångspunkt i människornas egna intressen och låter dem bli drivande krafter bakom förändringar i markanvändning och marktäcke, säger Madiri.

I Mpumelelo flyttas hägnen var fjärde till femte dag. När boskapen betar och övernattar på olika platser gödslas marken naturligt. Kvar efter korna finns näringsämnen som gynnar odlingsmarken – ett sätt att ta till vara lokala resurser, inte minst under svår torka.

Fakta: KAZA och WWF:s arbete i Zimbabwe

KAZA står för Kavango-Zambezi Transfrontier Conservation Area och är världens största landbaserade gränsöverskridande naturvårdsområde. Det omfattar omkring 520 000 kvadratkilometer i Angola, Botswana, Namibia, Zambia och Zimbabwe. Här finns både skyddade naturområden och marker där människor bor och brukar jorden.
Inom KAZA arbetar WWF för att förena naturvård med människors behov och stödja lokalsamhällena.
I Zimbabwe har WWF åtagit sig att återställa 500 000 hektar mark till 2027, som ett bidrag till landets nationella mål för restaurering av landskap.

The post Flyttbara hägn – klimatanpassning för naturen och människor appeared first on Världsnaturfonden WWF.

Världsnaturfonden WWF

Message History

Delivery option(s)